Hej!

Rubriken talar för sig själv tycker jag, 1 timme tar 2 timmar, det känns verkligen så just nu, varje timme tar dubbelt så lång tid, varje minut tar dubbelt så lång tid, varje sekund tar dubbelt så lång tid...ibland går det så sakta att man hinner med att räkna hundradelarna. Vissa skulle nog säga att jag har tur som har det så, som kan reflektera över stunden, fånga dagen...men, jag känner faktiskt att det inte går det heller. Jag tänker väldigt mycket, för mycket säger de som känner mig, och det känns faktiskt som om det gör att jag inte riktigt kan fånga nuet, eftersom jag bara hinner börja och sen svävar jag iväg i tanken och kommer in på ett sidospår som inte alls har med saken att göra. Så jag tror att för att jag ska kunna fånga nuet så måste nuet vara hos mig...Elin.

Dagens karamell:
Ottawa- Pittsburgh 3 oktober, Globen Stockholm

Hälsningar er tänkare,
Emil